Stina

"I'm like a child except my imagination's lost."
-Sugarplum Fairy



Känner man sig inte ganska träffad när man läser den meningen? Vart tar fantasin vägen när man växer upp?           
Visst, man har ju fortfarande fantasi kvar, men inte alls på samma sätt som när man va typ 5-6 år..
Jag minns liksom att jag kunde leka för mig själv och bygga upp värsta låtsasvärlden med t.ex mina barbiedockor, det va ju kul eftersom att man verkligen gick in för det. Det kändes verkligt.
Det skulle vara najs att kunna ta fram den sortens fantasi igen.  De associationerna. Fatta vad kul man skulle ha!